Hasejmedsej

Avslut - uppehåll - nystart - hasejmedsej
För att kunna nå känslan av att  hasejmedsej behöver man nog även
fåsejmedsej. Vänta in sig , begrunda, bara vara, fatta beslut .......
Lyssna och hör våra funderingar och tankar
 

Vad är rädsla? Fyller den en funktion eller ställer den bara till det? Det är skillnad mellan fobi och rädsla. Men det finns knep att bli av med en rädsla.

För vissa kan känslan av att vara ensam bli förlamande. Andra söker den och njuter av den. Vad skapar obehaget/rädslan/ångesten? Att våga möta känslan kan bli en början till en rent av skön upplevelse.

Att vara deprimerad är inte samma sak som att "vara deppig" när det regnar t.ex.  Man kan inte med samtal få det att sluta regna men att försöka sätta ord på en känsla kan vara ett sätt att hitta början på en stig som kan leda ur en depression. 

Ljuger man om man är tyst och inte säger sanningen? En nödlögn är väl inte så farligt. Eller ?  En livslögn kan orsaka stor skada men kanske mindre skada om den inte avslöjas.

Var man än befinner sig i livets upp-och nergångar så känns behovet av en strimma av hopp som nödvändigt för att ibland hitta något att hålla fast vid och kunna bygga vidare på. Det kan kännas helt nödvändigt i vissa perioder och ibland "går det bra" ändå. Att söka och kanske hitta sin strimma av hopp, lite mer permanent i tillvaron, kanske kan underlätta. Men kan man och i så fall hur gör man? Tål att fundera kring.

Att känna sig "vilsen i pannkakan" emellanåt är nog tämligen normalt. Om än något obehagligt. 

Rubriken "att vara där man inte är" syftar inte på var man befinner sig geografiskt. Snarare kanske en tanke kring varför vi oftast svarar "tack bra" när någon frågar hur man har det när man t.ex känner av en stor oro för något eller bär på en tung sorg som har en i ett järngrepp. Tål att reflektera över.

Är vår förmåga att fantisera av godo eller kan den vilseleda oss ifrån en verklighet som bör tas "på allvar"?  Men hur allvarligt var det inte när man som barn kunde ha en, eller kanske fler, osynliga vänner.
Lite förvirrande ämne att samtala kring. Finns nog inget rätt eller fel.

Det utmärkande för en god ledare är att hen lever som hen lär.  Någon man kan lita på, ha förtroende för och ha som en god förebild. Är det möjligt att bli en god ledare för sig själv och därmed känna att man kan "hasejmedsej".